Fortbildningsgruppen – fortbildning för specialister

Till skillnad från ST-utbildning saknas en nationell formaliserad, strukturerad organisation som garanterar att samtliga specialistläkare får individuellt anpassad och relevant fortbildning.

SFAI:s Fortbildningsgrupp ska verka för att:

  • befrämja och utveckla specialistläkares möjlighet till fortbildning

  • utforma en policy för fortbildning inom anestesi och intensivvård

  • belysa behovet av fortbildning och att detta ansvar gemensamt vilar på arbetsgivaren och specialistläkaren

  • med hjälp av befintlig vetenskap föreslå en modell som underlättar för den enskilde läkaren att inventera sitt behov av fortbildning, och som kan ligga till grund för en kontinuerlig fortbildningsplan (continuing professionall development, CPD)

  • ta fram mall för Individuell Fortbildningsplan (IFP) för inventering, planering av fortbildningsaktivitet och uppföljning

 

SFAI:s fortbildningspolicy bygger på fyra delar:

  • Pedagogisk kompetens
  • Akademisk kompetens
  • Ledarskapskompetens
  • Medicinsk kompetens

Dessa kompetenser kan förkortas med akronymen PALM, där varje enskild del bör ingå i en fortbildningsplan. Fortbildningen inom respektive del bör utgå från specialistläkarens kompetens.

 

För en välfungerande fortbildning rekommenderar SFAI, liksom SLF, att specialistläkare ska ha minst 10 dagar avsatt för  kompetensutveckling varje år. Såväl extern som intern fortbildning bör vara schemalagd tid där specialistläkarens kompetensutveckling står i fokus.

Varje verksamhet bör ha en avsatt budget för den enskilde specialistläkarens fortbildning.

Varje verksamhet bör ha en funktion med ansvar för specialistläkares fortbildning. En sådan funktion kan till exempel vara en studierektor med fortbildningsansvar. Uppdraget bör innefatta kartläggning av verksamhetens behov av kompetenser, likväl som de enskilda specialistläkarnas behov av fortbildning samt områden med befintlig kompetens för intern fortbildning. Kartläggningen bör tydliggöra vilken kompetens som bör tillgodoses genom självstudier, kompetensöverföring från kollegor, vad som är lämpligt att tillgodose på interna fortbildningsmöten, vad som finns tillgängligt och bäst tillgodoses med externa kurser eller kongresser och vad som kan behöva inhämtas genom auskultation eller tjänstgöring på extern enhet. Kompetensutveckling kan även behöva ske på gruppnivå inom en verksamhet för att möta de krav som bedöms föreligga.

Varje enskild specialistläkare bör ha en individuell fortbildningsplan som bygger på inventering, dokumentation, revidering och uppföljning och som specificerar såväl intern som extern fortbildning. Till stöd för planeringen används genomförd kartläggning av fort-bildningsansvarig funktion, beskriven ovan. Verksamhetschef alternativt ansvarig läkarchef bör tillsammans med specialistläkaren dela ansvaret för att denna plan revideras och årligen följs upp. Det bör åligga verksamhetschef att årligen ta del av kartläggning av verksamhetens behov och de enskilda specialistläkarnas fortbildningsplaner.